Boka
Den som lyfter blicken mot taket ser vindflöjeln med årtalet 1891. I över 130 år har den stått där och sett årstiderna växla över Ljugarn. När havsvindarna dragit in över samhället har den pekat ut riktningen – medan huset under den burit på en historia som sträcker sig långt bortom hotellgäster och semesterveckor.
När byggnaden uppfördes var den ett spannmålsmagasin. Under många år fylldes huset av traktens skördar. Först användes magasinet av handelsmannen Claudelin och senare av bröderna Olin, som varje år köpte upp omkring tusen ton spannmål från bönderna i trakten.
Under skördetiden var magasinet en livlig arbetsplats. Luften var tät av boss och damm, och starka karlar arbetade med stora träskovlar för att kasta runt säden så att den skulle torka ordentligt innan den skickades vidare. På gården bakom magasinet låg travar av slipers, och många år senare stod SJ röda landsvägsbussar parkerade här innan de körde vidare mot nästa hållplats.
Så såg huset ut under nästan ett sekel.
I början av 1980-talet tog historien en ny vändning.
Frej Hägglund och Barbro Bergner köpte magasinet av Lantmännen. Sedan början av 1970-talet hade de drivit Bruna Dörren i Ljugarn – en verksamhet som vuxit från ett enkelt diskotek till kafé, restaurang och pizzeria. Ju fler gäster som hittade dit, desto fler medarbetare behövdes. Och med fler anställda kom behovet av någonstans att bo.
Lösningen stod redan där.
Det gamla spannmålsmagasinet.
För att förvandla magasinet till bostäder anlitades arkitekten Jonas Pajaujis.
Hans egen livshistoria är nästan lika fascinerande som husets.
Som litauisk motståndsman greps han av Gestapo 1944 och fördes till koncentrationslägret Stutthof. Mot alla odds överlevde han kriget. När tyskarna försökte evakuera fångarna sprängdes fartyget Altona, men Pajaujis undkom med livet i behåll. Genom Svenska Röda Korsets försorg kom han till Sverige och bosatte sig så småningom i Rudvier i Alskog.
Några år senare stod han här i Ljugarn och ritade upp ett gammalt spannmålsmagasin som skulle få ett helt nytt liv.
Det är svårt att inte tänka att både huset och arkitekten fick en andra chans.
Pajaujis mätte upp hela byggnaden och ritade de första förslagen till hur den kunde byggas om. Omvandlingen började på bottenvåningen, och ett femtiotal nya fönster beställdes från Ljugarns Snickerifabrik. Beställningen blev så omfattande att snickeriet fick fullt upp under en lång tid.
När ombyggnaden var klar hade magasinet blivit personalbostäder. Under några somrar fungerade delar av huset även som sommarbutik.
I början av 1990-talet var det dags för nästa stora steg.
Arkitekten Holger Swahn ritade om första och andra våningen. Nya bygglov söktes, huset brand- och ljudklassades och de första hotellrummen växte fram.
Där föddes Värdshuset Bruna Dörren som senare bytte namn till Frejs Magasin.
Några år senare, 1995, ritade Holger Swahn även om den tredje och översta våningen. Magasinet hade vuxit tillsammans med Ljugarn och blivit en självklar del av samhället.
Idag rymmer huset sjutton hotellrum, sju lägenheter och tre enklare rum med dusch och toalett i korridoren.
Våren 2026 skrivs nästa kapitel.
Frej och Barbros dotter Elin Bergner tar tillsammans med sin man Jakob Tholsby över huset. Sedan tidigare driver de Strandvillan och Strandcafét, och nu blir även Frejs Magasin en del av samma familj.
Namnet blir nytt – Strandlogiet – men husets själ är densamma.
Under vintern genomförs en varsam renovering där ambitionen är att bevara det som gör huset unikt, samtidigt som det anpassas för dagens gäster. Byggnadens karaktär får leva vidare tillsammans med nya material och moderna bekvämligheter.
Idag kommer människor hit av helt andra skäl än för hundra år sedan.
De kommer för havet, sandstränderna, lugnet och den gotländska sommaren. De kommer för att cykla, bada, promenera och njuta av Ljugarns unika miljö.
Men varje gäst blir också en liten del av husets historia.
Vindflöjeln från 1891 finns fortfarande kvar på taket och påminner oss om allt huset har varit – och om att dess berättelse fortfarande skrivs, dag för dag.
